Ofrivilligt väckt

Morgonen började lite väl tidigt idag...06.30 för att vara mer exakt.

Lill V kommer inskuttandes och hojtar: "-Jag är kissenödig!"

Det är bara att gå med och hjälpa...när han är färdig konstaterar han att det fortfarande är natt och lufsar sedan in till sig och lägger sig samtidigt som han sjunger "jag är en gummibjörn". Lika bra att lägga sig och försöka sova tänker jag...men tänk så fel man kan ha. Tror ni att jag kunde somna? Icke sa nicke...nope....och absolut inte. Vrider och vänder på mig, men inte går det bättre för det...klockan har nu blivit 06:45 och jag hör hur det knakar från någon av loftsängarna. Men ingen kommer upp, det kan bara vara E. Vid det här laget är jag istället klarvaken. 

07:15 kommer E tassande, kryper upp i sängen och berättar att klockan måste gå fel. Den lilla visaren rör sig nästan inte, men det gör den stora. Jag försöker förklara att det är meningen, men när detta inte hjälper blir jag istället tvungen att berätta att klockor inte mår bra av att bli tappade i golvet x antal gånger. Det kan han förvisso hålla med om...men hävdar fortfarande att det är något fel på klockan.

Vi ligger och pratar en lång stund alla tre innan de andra småtomtarna behagar vakna. Hastig frukost, efter att vi kommit fram till att vi ska iväg på äventyr. E skulle till en kompis och vi for iväg till en teknisk marknadsplats.

Finns det fler småbarnsföräldrar än jag som undrar varför barnen är så svårväckta på vardagarna men lättväckta på helgerna?